Lo porta-lieit

Oun polit lièit la novia qu’a
Se l’a ganhat dab son bien har ;
Dab son bien har e dan l’amor
Atau hèn la hilhas d’aunor.
Amasse, nôvia, tos cotilhons
Te serviràm de borrassons,
Amassa, nôvia, tos davantaus,
Te serviran de cabedaus.

Espia, nôvia, ton lièit partir :
Doman te’u calerà seguir.
Espia, nôvia, ton lièit on va :
Doman t’i calerà cochar.
Bèth coishin e bèth matalàs:
Es domatge qu’anguetz on vatz.

Tôca tos buèus , boèr diligent,
Tot çô que pôrtas vau argent.
Tôca tos buèeus, bôir délicat,
Tot çô que portas es pagat.

Obris la porta, nôvi d’enguan
Aci lo lièit que te portam,
E linçôus blancs coma papèr
Portam entà tu bandolèr,
Bandolèr, vei ço que portam :
Un lièit tant bèth, linçôus tan blancs
Lo pair deu nôvi demandam
Per que recèpia çô que portam,
Obrissètz pôrtas, contravents,
Que vos portam de bèths presents
Lo lièit es de viuletas
E de ròsa musquetas,
Lo torn deu lièit :
Nôvia, tas amoretas pèrdes anueit
Sortissètz donc los ahumats
Veiratz passar los bien cohats.

Fermer